Min peakperformance

Då var det återigen dags att får er lite uppdaterade om livet från den gröna sidan.

Under förra veckan hade vi skjutning med AK4 och samtidigt information av chefen för Bohus kompani (hemvärnet). Hemvärnet har, de senaste åren, genomgått förändringar vilket har resulterat i mer kompetent folk, bättre organisation och ett byte av namn från Hemvärnet till Nationella skyddsstyrkan. De ville verkligen trycka på att det inte är ett gäng soldater med kaffetermos och ostmacka längre. Strax efter informationen, vi hade inte ens varit där en timme, så var det dags för fika; kaffe och ostmacka. Amfibiepluton älskar detta! Om kapten Johansson skulle ställa sig och bjuda oss på ostfrallor så hade vi nog trott att hans sista timmar på jorden var räknade.

Efter en hel dags skjutningar med AK4 var man ganska slut i armarna, laddad väger den lilla skönheten 5,3 kg. Med olika skjutövning under dagen så hade man lärt sig hantera den ganska bra och skjutit i ställningar som man aldrig tidigare provat. Vapenvården under kvällen var dock inte lika rolig. Man kunde tro att vapnet inte var vårdat sen min pappa muckade :P

Nationella skyddsstyrkan ville varva oss till Bohus kompani för resterade övningar under hösten, vilket är tre stycken. För besväret (mat och logi betalt och få betalt för att skjuta) skulle vi få 7000 kr skattefritt. Vår kapten sa; medelåldern är ca 25 år och tittade på mig..jag tänkte hela tiden; le inte, le inte. Klart Fohlin ska gå med :P. Totalt blev vi 11 soldater från vår pluton. Jag och den andra tjejen blev ifrågasatta om vi gick med för att kriga eller ragga. Klart att man både vill ha kakan och äta den ;). Den första övningen var vi på förra helgen. Vi fick mkt positiv feedback, strida tillsammans med mer avancerade vapensystem och få lite bättre service än vanligt. Summa summarum; bra helg!

I veckan hade vi en slags skjutprov, springskytte. Vi skulle springa två km, skjuta sex skott i liggande ställning, springa två km till och skjuta sex skott till. Man skulle ha så lite poäng som möjligt, för varje minut du var ute och sprang fick man en poäng och för varje bom en poäng. Nu har man fått en liten inblick i hur svårt det är att vara skidskytt. Medaljer delades ut från brons till guld beroende på hur många poäng man hade. Jag fick en silvermedalj ;)

Under ons-tors var vi ute på övning i skärgården tillsammans med andra delar från kompaniet. Under en av momentövningarna hade vi då en större båt i mitten och två stridsbåtar en bit utanför den stora båten. Stridsbåtarna eskorterade båten under sin framryckning. Situationen som vi övade var att det var hög risk för sammanstöt med fienden. Ombord på den stora båten fanns en VPD (vassle protection detachment) som en typ av närförsvar (6-7 soldater). Ute i stridsbåtarna sitter varsin grupp redo att strida från båt och kan även landsättas om fienden befinner sig på land. Typ så som Bordningsstykan gjorde nere i Adenviken för att undvika kapningar av fartyg från pirater. Detta var nog det roligaste jag gjort hittills under utbildningen. Det var en realistisk övning och man låg på helspänn hela tiden för att man inte om en fientlig båt skulle sticka upp bakom ngn liten kobbe.

Sen har vi ännu ett kärt ämne som jag inte tagit upp; stridshinderbanan. Nu när snabbmarschen är avklarad så har vi nu gått över på stridshinderbanan. För att bli ”riktig" amfibiesoldat ska man ha klarat övning amfibie och stridshinderbanan.

Man springer i grupper om tre eller fyra och tidskravet är 36 minuter. Banan är 3,8 km lång. Exempel på hinder; repklättring uppför berg, gå igenom ett djupt träsk, klättra nerför berg, armgång, catcrawl, hoppa över träplank, irländska bordet etc. Man mår så dåligt under dessa minuter, man vill bara lägga sig ner och dö. All smärta du har känner du inte förrän man går över mållinjen och alla blåmärken ska vi inte bara tala om. Idag sprang vi tre tjejer ihop med en kille, tiden blev 45 minuter. Vi var nöjda och tiden krymper för varje gång när man blir bättre på att ta hindren snabbt. Löpningen är jobbig hela tiden så det är bara till att uthärda. En eloge till Fransén som sprungit in två gånger på godkänd tid, jävla biff :P

Nog prat från den gröna sidan. Nu är det fredagsmys på den civila sidan :)