Min peakperformance

En vecka till sjöss har passerat med många nyttiga erfarenheter och kunskaper rikare. Hela kompaniet har varit på övning i skärgården, mellan 80-100 pers totalt, fördelade på sex båtar. Vi vek som vanligt inte från vår kära stridsbåts sida.

Lagom till att vi skulle jacka från hamnen fick jag min efterlängtade sjukvårdsväska från försvarshälsan. Jag fick tyvärr bara receptfria läkemedel eftersom jag inte har tillstånd till att ha ngt annat med mig trots min utbildning.

Under måndagen hade vi eskortering av en av våra egna båtar. Vi låg som ”närskyddsgrupp” på båten med olika vapensystem och övriga båtar agerade som ett yttre skydd. Detta övades vid olika moment och vi hade även en civil båt som vi eskorterade vid ett senare tillfälle. Båtens besättning har egna vapen, men vi ökar upp deras skydd genom att höja beredskapen med ytterligare vapen och fyra ögon är bättre än två, som man säger i Försvarsmakten :).

Måndag kväll övade vi repellering/firning från en bergsvägg intill havet. Säkerhetsselen sitter runt rumpan och man styr sin egen fart genom att dra åt en lina som löper på ryggen. Man började gå ner för en liten klippavsats som inte lutade så mkt, men sen var det bara lutning rakt ner till vattnet, och där skulle vi hoppa ombord på stridsbåten. Adrenalinpåslag; JA! Kul; JA!

Tisdag natt hade vi försvarsstrid på en ö nära Tjörn. Vi låg då grupperade på ön med utsikt mot vattnet för att se om fientliga båtar närmade sig. Strax efter kl 02 börjas det skjutas på ön mot fienden. Strax därefter blir polisens växel nerringd av oroliga personer som hört skottlossning utanför Tjörn. En stor polisstyrka sätts in och därtill även piketen. En informationsmiss hade lett till att polisen inte visste om att vi var och övade i området. Denna händelse gick ut på SR och på TV. Det var bara amfibiepluton som var ute och övade :).

Länken till SR hemsida;
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=3991980


Vi har nu även börjat gå in på genomsök av byggnader. På den här ön som vi var på fanns små söta skärgårdsstugor som nu Försvarsmakten fått lov att öva i. O självklart fick vi också städa upp efter oss :(. Vi hade då ”dockor” som fienden inne i husen och även oss själva. Man står på ett led utanför huset och springer in och säkrar rum efter rum tills hela huset är genomsökt. Detta är väldigt kul, men eftersom vi precis börjat öva detta så har vi mkt att lära.

Ons natt fick plutonen i uppgift att genomsöka en hamn. Stora ytor, mängder med små utrymmen, containrar och helt mörkt ute gjorde inte denna uppgift lätt. Vid strid i sådan bebyggelse finns det farliga riktningar överallt; dörrar, fönster, tak etc. Om en pluton skulle genomföra ett sådant sök ”på riktigt” skulle det ta ca 12-24 timmar för att säkerställa att ingen fiende fanns där. Kapten bröt vår övning strax efter kl. 01 då arbetstidslagen hindrade honom, annars hade vi säkert hållt på hela natten..

 
Nästa vecka ska det skjutas pistol för hela slanten :)

Då var det återigen dags att får er lite uppdaterade om livet från den gröna sidan.

Under förra veckan hade vi skjutning med AK4 och samtidigt information av chefen för Bohus kompani (hemvärnet). Hemvärnet har, de senaste åren, genomgått förändringar vilket har resulterat i mer kompetent folk, bättre organisation och ett byte av namn från Hemvärnet till Nationella skyddsstyrkan. De ville verkligen trycka på att det inte är ett gäng soldater med kaffetermos och ostmacka längre. Strax efter informationen, vi hade inte ens varit där en timme, så var det dags för fika; kaffe och ostmacka. Amfibiepluton älskar detta! Om kapten Johansson skulle ställa sig och bjuda oss på ostfrallor så hade vi nog trott att hans sista timmar på jorden var räknade.

Efter en hel dags skjutningar med AK4 var man ganska slut i armarna, laddad väger den lilla skönheten 5,3 kg. Med olika skjutövning under dagen så hade man lärt sig hantera den ganska bra och skjutit i ställningar som man aldrig tidigare provat. Vapenvården under kvällen var dock inte lika rolig. Man kunde tro att vapnet inte var vårdat sen min pappa muckade :P

Nationella skyddsstyrkan ville varva oss till Bohus kompani för resterade övningar under hösten, vilket är tre stycken. För besväret (mat och logi betalt och få betalt för att skjuta) skulle vi få 7000 kr skattefritt. Vår kapten sa; medelåldern är ca 25 år och tittade på mig..jag tänkte hela tiden; le inte, le inte. Klart Fohlin ska gå med :P. Totalt blev vi 11 soldater från vår pluton. Jag och den andra tjejen blev ifrågasatta om vi gick med för att kriga eller ragga. Klart att man både vill ha kakan och äta den ;). Den första övningen var vi på förra helgen. Vi fick mkt positiv feedback, strida tillsammans med mer avancerade vapensystem och få lite bättre service än vanligt. Summa summarum; bra helg!

I veckan hade vi en slags skjutprov, springskytte. Vi skulle springa två km, skjuta sex skott i liggande ställning, springa två km till och skjuta sex skott till. Man skulle ha så lite poäng som möjligt, för varje minut du var ute och sprang fick man en poäng och för varje bom en poäng. Nu har man fått en liten inblick i hur svårt det är att vara skidskytt. Medaljer delades ut från brons till guld beroende på hur många poäng man hade. Jag fick en silvermedalj ;)

Under ons-tors var vi ute på övning i skärgården tillsammans med andra delar från kompaniet. Under en av momentövningarna hade vi då en större båt i mitten och två stridsbåtar en bit utanför den stora båten. Stridsbåtarna eskorterade båten under sin framryckning. Situationen som vi övade var att det var hög risk för sammanstöt med fienden. Ombord på den stora båten fanns en VPD (vassle protection detachment) som en typ av närförsvar (6-7 soldater). Ute i stridsbåtarna sitter varsin grupp redo att strida från båt och kan även landsättas om fienden befinner sig på land. Typ så som Bordningsstykan gjorde nere i Adenviken för att undvika kapningar av fartyg från pirater. Detta var nog det roligaste jag gjort hittills under utbildningen. Det var en realistisk övning och man låg på helspänn hela tiden för att man inte om en fientlig båt skulle sticka upp bakom ngn liten kobbe.

Sen har vi ännu ett kärt ämne som jag inte tagit upp; stridshinderbanan. Nu när snabbmarschen är avklarad så har vi nu gått över på stridshinderbanan. För att bli ”riktig" amfibiesoldat ska man ha klarat övning amfibie och stridshinderbanan.

Man springer i grupper om tre eller fyra och tidskravet är 36 minuter. Banan är 3,8 km lång. Exempel på hinder; repklättring uppför berg, gå igenom ett djupt träsk, klättra nerför berg, armgång, catcrawl, hoppa över träplank, irländska bordet etc. Man mår så dåligt under dessa minuter, man vill bara lägga sig ner och dö. All smärta du har känner du inte förrän man går över mållinjen och alla blåmärken ska vi inte bara tala om. Idag sprang vi tre tjejer ihop med en kille, tiden blev 45 minuter. Vi var nöjda och tiden krymper för varje gång när man blir bättre på att ta hindren snabbt. Löpningen är jobbig hela tiden så det är bara till att uthärda. En eloge till Fransén som sprungit in två gånger på godkänd tid, jävla biff :P

Nog prat från den gröna sidan. Nu är det fredagsmys på den civila sidan :)