Min peakperformance

DJUNGEL! MUCK! DJUNGEL! MUCK! DJUNGEL! MUCK, MUCK, MUCK, MUCK!

Så lät det när vi trötta men glada gick iland i hamnen efter slutövningen. Eftersom de sista dygnen i fält nu är avklarade firar man djungelmuck.

Dagarna innan dess att vi firade djungelmuck befann vi oss ute på vår efterlängtade slutövning. Övningen påbörjades på tisdagen med en underbar bussresa till F17 i Kallinge. Där sov vi i en gammal gymnastikhall över natten. Både bussresor och gamla gymnastikhallar har för alla fått en ny mening sen lumpenlivet började, love it! :)

Vi skulle dagen därpå förflytta oss fr Kallinge till Skillingaryd, som ligger i Småland. Denna gång blev det inte buss utan vi skulle ta fågelvägen, närmare bestämt med ett Herkulesplan. Flygningen tog ca 30 min och man kände sig som en soldat i andra världskriget som strax skulle fälla ut sin fallskärm och landa i Normandie :P. Men kul att vi i marinen fått testa på o flyga också. Och för att göra er på det klara så var det såklart bara amfibiepluton som fick flyga.

Väl framme i Skillingaryd så skulle vi hoppa in i en stor övning som bedrevs av NBG (Nordic Battle Group). Med i övningen deltog Sverige, Norge, Danmark, Estland, Kroatien, Lettland m.fl. Hela campen var lokaliserad kring ett stort flygfält och en av våra uppgifter var då att bemanna ”main gate”, själva infarten till campen, genom att kolla leg på alla som kom in, stoppa bilar etc. Andra uppgifter vi gjorde var att spana och patrullera i området kring campen. En av dagarna var vår grupp ute på rek runt campen. Vi skulle då leta upp platser där prickskyttar och andra tänkbara spaningsplatser mot campen skulle kunna vara eftersom det är så pass öppen yta inne där. Vi rapporterade hela tiden in vår position via radion till staben eftersom vi annars kunde uppfattas som fientliga styrkor som sprang omkring ute i den närliggande skogen. Vi hade i gruppen en kamera med oss för att ta kort på olika spaningsplatser etc. Halva gruppen lägger sig intill skogsbrynet med uppsikt mot flygtornet och tar kort för att lättare kunna redovisa detta senare. Då hör vår signalist plötsligt på radion; ”Skottlossning mot flygtornet, fientliga trupper i skogsbrynet”. Så antagligen hade blixten uppfattats som skott hade avlossats mot flygtornet. Så vår signalist fick febrilt snacka radio och förklara att det var vi :)

I övningen var också flygvapnet så på campen fanns det sex stycken helikopter 15 uppställda som också ingick i vår bevakningsuppgift. Awesome!

Hela campen var uppbyggt med massa tält, bilar och andra fordon uppställda överallt, duschtält, mattält med servering. Det kändes verkligen som hämtat från bilder man har med sig från amerikanska missionsstyrkor från film. Allt fanns på plats som man behövde, tom avancerad sjukvård. En kväll när vi skulle äta kom ett gäng brandmän med AK5:or. We like :). Tryggheten var total :P. I denna stora organisation kände man sig inte så kaxig när man rörde sig runt på campen, men när man satte på sig sin gröna basker kände man sig genast trygg. Den symboliserar ett elitförband och man bär den med stolthet och i gengäld får man respekt. För alla vet vad den gröna baskern står för.

Efter att ha fått mkt positiv feedback åkte vi från Skillingaryd med flaggan i topp vidare mot Lysekil för att påbörja den ”riktiga” slutövningen.

Vi hade på fredagen uppställning med hela kompaniet i Lysekil. Där hade vi en genomgång att vi skulle testas på de flesta moment vi hittills genomgått i utbildningen. Och kapten sa; ”Detta kommer bli en mkt bra övning” med ett leende, vilket kan betyda i stort sett vad som helst :S

Största delen av uppgifterna som vi löste var ta och genomsöka olika öar, vilket vi är jäkligt duktiga på. Mot oss hade vi en B-styrka (torparna) som försökte göra livet surt för oss. De lyckades en del gånger, men när vi organiserar våra grupper på rätt sätt med flera understödsvapen (KSP) så fick de se sig besegrade. Till vår hjälp har vi ”våra” två stridsbåtar som understöder med KSP från vattnet. Så om fienden försöker fly från ön i en annan riktning än där vi är så blir de snabbt nermejade av stridsbåt 90 :).

Övningen rörde sig från Lysekil och neråt mot vår hemmahamn i Göteborg. Tillsammans är vi totalt sex båtar så det utspelade sig olika moment runt på hela kompaniet samtidigt. Det fälldes sjunkbomber, fartyg bordades, båtstrid etc.

Med kaptens ord i huvudet att vi skulle få genomgå många olika moment så hade alla i plutonen hoppats på det, men tid var knapp och vissa händelser ledde till att vi inte kunde genomföra olika moment. Jag är iaf glad att vi slapp livräddningsmoment och andra övningar som gjorde att vi skulle hoppa i det iskalla vattnet :P

Vädergudarna var såklart mot oss, vilket gjorde att stridsvärdet över tiden var ganska lågt. Men så snart man hade fått byta till torra kläder och vi höra; 2 pinnar djungelmuck! så var man ganska pepp igen. Detta var ju trots allt det sista vi skulle göra i lumpen…

De sista dagarna blev det bättre väder. Om det är sol får man höra; solen skiner alltid på en amfibiesoldat och om det regnar; Åh, underbart med amfibiskt väder :)

Vi gick sakta ner mot öarna hemomkring och på tisdagen var det åter kompaniuppställning för att avsluta övningen. Det roliga är att hela kompaniet ser prydliga och fina ut i sina blåa uniformer och blå mössor när vi kommer mot uppställningen. Vi kommer med grön uniform, maskerade i ansiktet och ser ut som att vi kommer från ett mindre slagfält med våra vapen hängande runt halsen. Det är väl det som ä skillnaden mellan grönt och blått. Och grönt är ju helt enkelt lite bättre, el vad säger du Lööv Fohlin? :P

Då återstod bara den underbara vården av all materiel. Och till övningen hade vi typ lensat kasern på allt, allt var med ute. Så ja, mkt att vårda ömt, och inte minst våra igensotade vapen.

På onsdagen firades djungelmuck med många goda skratt, minnen och ÖL på krogen. O vissa var mer slitna än andra på torsdag morgon när klockan ringer kl. 06. Mmm, livet är underbart! :)