Min peakperformance

Ännu en vecka har passerat. På ett sätt är det skönt att det går fort men vi närmar oss med stormesteg "baskerprovet" som vi ska göra mellan v.11-12. Vi ska då ligga i fält och vad vi ska genomlida vet vi inte än men det ingår allt vi hittills gått igenom i utbildningen, plus lite till. Som vår kapten uttryckte sig igår; "vi har börjat lugnt med er eftersom många är vana vid att tralla runt i ett par Converseskor hela dagarna."
   I måndags hade vi sjösäkerhetsutbildning hela dagen. Vi gick igenom olika flytvästar och en s.k överlevnadsdräkt (samma princip som torrdräkt). Vi kommer tillbringa mkt av vår utbildning i båt framöver om ni undrar varför vi hade denna utbildning.
   Från teorisalen marschade vi ner till hamnen. Där kom hon i all sin glans; stridsbåt 90. En 20 ton tung båt med 2 st V8 motorer som dånade. (toppfart 40 knop, 1250 hk). En tjej i gruppen uttrycker då; "är det ngn mer än jag som har stånd just nu?" :)





Vi grupperade oss, tog på oss dräkten och gjorde oss redo för att hoppa i plurret. O vem va först i? Just de, Fohlin! Vi simmade som överviktiga sälar (med dräkt plus uppblåst flytväst) till en livflotte som låg bredvid båten och hoppade i den och sen vidare och tog oss upp i aktern på båten igen. Awesome! Alla ville hoppa i igen.
   Mellan tis-ons hade vi dygnsövning ute på en ö i skärgården, Känsö. Den används bara för militärt bruk, nästan synd och skam eftersom det var så otroligt vackert där. Istället för att strida ensam har vi nu börjat strida två och två, s.k stridsparsstrid. Detta övade vi på hela tis och halva onsdagen. Det gäller att ta hänsyn till varandra, lita på varandra och framför allt tänka på vilken riktning man har vapnet. Dygnsövning var det och det fick vi veta också. Vi skulle ligga i enmanstält under natten, s.k puppa. Man kryper ner i den med dubbla sovsäckar och tältet ligger över dig som en puppa. Det var faktiskt inte så kallt som man kan tro. Då man skulle ta av sig och krypa ner så kände man ju av de 10 minusgraderna om man säger så. Efter vi hade kommit till ro så hörde vi en bekant röst skrika som aldrig förr: besätt eldställningar! Då skulle vi ta upp vapnet och dra ner tältöppningen och "kriga" från tältet. Därefter fick vi ny information: flytta basen. Det var bara till att plocka ihop sitt pick och pack och slänga upp ryggsäcken på ryggen. Vi gick en bit till en ny plats att upprätta basen på och man försökte somna om igen, vilket inte var det enklaste. Efter mellan en och två timmar var det dags igen. Basen skulle rivas ytterligare en gång. Vi sov nog typ 3 timmar den natten. På morgonen berättade befälen att vi skulle få äta i matsalen som fanns på ön. Mitt hjärta tog ett glädjeskutt. Varm gröt, mackor och kaffe. Man sa verkligen tack från botten av sitt hjärta till personalen i matsalen, önskar de hade förstått vad det betydde för trötta och frusna soldater. 
   I torsdags skulle vi ha marschträning. Detta skulle kombineras med orientering och radiokunskap. Vi skulle lämna regementet gruppvis med varsin radio och ha kontakt med befälen via denna. Vad chill tänkte vi, inga befäl, kunna hålla vilken takt vi vill och vi visste redan innan vi gick att vi skulle vara ute i tre timmar. Vi mötte dock lite problem på vägen: kartproblem, radion dog och isgata större delen av rutten. 4-4,5 timmar senare kommer vi hem igen, kissnödiga, trötta och hungriga som få. Under marsch ska man gå ca 50 min i sträck och sen vila 10 min. Då ska man dricka, kissa, rätta till utrustningen etc. Vi pausade en gång på dessa 4 timmar. Det vara bara ett under att ingen ramlade och slog sig ordentligt på detta underlag. När man är ute och går bland civilister får man alltid blickar och kommentarer som är roliga att se. En av grupperna hade stött på ett gäng ungdomar som hade gett dem långa blickar. Sen hade de uttryckt; jaha, tillhör ni försvaret, vi trodde ni var terrorister. Vad är ungdomen på väg egentligen?! :)
   Nu ska det korkas upp och fira en kompis som fyller år. Om ni är i Gbg så finns vi troligen på Avenyn om ett par timmar.


Skål mina vänner!