Min peakperformance

Denna veckan har vi haft skyddsvaktsutbildning i stort sett hela veckan. Mördande teoripass som många har kämpat sig igenom har varvats med praktiska övningar och skjutningar. Som skyddsvakt vaktar man ett skyddsobjekt som t.ex. kan vara ett område som används av försvarsmakten eller FRA etc som allmänheten har tillträdesförbud till. Vi får, som skyddsvakter, enligt stöd av olika lagar gripa, avlägsna, beslagta föremål, undersöka fordon, kroppsvisitera personer osv. Den ena praktiska övningen vi hade var en av de roligaste vi haft under utbildningen so far. En av oss i gruppen stod skyddsvakt och en annan i gruppen skulle låtsas vara en hotfull person som kommer emot skyddsvakten med ett vapen i en påse. Personen som stod skyddsvakt blev lite nervös när pers. nr 2 sliter upp en yxa ur påsen och bedömer avståndet fel så han står och fipplar med vapnet och kommer inte upp i rätt skjutställning innan ”yxmannen” kommer fram intill honom. I bakgrunden står resten av gruppen och asgarvar, inklusive kapten :)
   Under snart tre månader på plutonen har jag insett att man hade haft en klar fördel av att vara medicinläkare, gärna med extra kunskaper på idrottsskador och vara leg. massör. Det har varit rådfrågningar om allt från urinvägsinfektioner, näsblod som inte slutar rinna, stukade fötter och utslag av olika slag.
   Flera på plutonen har under veckan blivit sjuka med halsont, feber och hosta. Sjuklingarna fick då ett eget rum på en annan våning för att inte sova med oss andra friska. Sen att vissa sjuklingar hostar och nyser hej vilt framför hela plutonen vid uppställning kan ju diskuteras..
   Med många sjuklingar följer många besök på sjukan och ni vet ju redan att jag inte tycker om den ena sjuksköterskan som jobbar där. Hennes senaste behandling för halsont är att gurgla och skölja munnen med natriumklorid för att lösa upp proppar i halsen. Ngn av sjukhusfolket som hört talas om det? Docent Åberg? Ja, hon stiger ju inte i mina ögon precis..
   Idag har vi haft soldaterinran och blivit förklarade soldater av överste från Amf 1 i Sthlm. (Tidigare var vi solddataspiranter). Vi fick åka stridsbåt 90 ut till Elfsborgs fästning som ligger en liten bit från regementet. Där står vi uppställda med nyputsade kängor och rena uniformer i snålblåst och snöfall då högsta hönsen spatserar in. Överste håller ett tal och läser sedan soldaterinran;

Sedan du nu har påbörjat din grundläggande militärutbildning erinrar jag dig om vad det innebär att vara soldat i landets tjänst. Det svenska försvaret skall verka för att vår fred och vårt oberoende bevaras. Det skall värna vår frihet att själva forma vår rättsordning och vår kultur. Om Sverige blir angripet, skall vi med vapenmakt hindra att landet faller i angriparens hand. Försvarets styrka och landets säkerhet beror på den personliga insats som du och alla vi andra kan göra och på allas vår förmåga att samverka för att lösa de uppgifter som ålagts oss. Värdet av dina insatser bestäms av de kunskaper och färdigheter som du förvärvar under utbildningen och av din vilja att fullgöra de uppgifter som möter dig. Såväl i fred som i krig skall vi samvetsgrant och efter bästa förmåga fullgöra våra uppgifter och lyda givna order. Vi skall vara vaksamma mot allt som kan äventyra landets säkerhet. Genom vårt personliga föredöme skall vi främja samhörighet och god anda inom försvaret. Om kriget kommer, skall vi med gemensamma krafter till det yttersta försvara vårt land.

Nästa vecka ska vi ha ytterligare en fältvecka. Den veckan följs av övning Thorleif, som är en form av utbildningstest på allt vi hittills gjort i utbildningen. Ingen vet någonting om vad som ska hända. Spekulationerna går hej vilt och säger följande: liten tillgång på mat, lite sömn och marschera långt. Ngt som vi säkert vet är att vi ska ha utrustningen vattentät eftersom vi ska ”bada” på ngt vis. Halleluja! Som vår kära kapten alltid säger; den som lever får se.
   Denna övning återföljs av baskerceremoni fredag v. 12 då våra anhöriga stolta ska vara på plats för att beskåda oss sätta baskern på huvudet. För det är inte vem som helst som förtjänar en grön basker med amfibieemblemet på.
   Eftersom vi nu ska vara ute i fält i två veckor så får ni vänta på nästa blogginlägg. Men jag lovar att när jag kommer hem ska jag med alla adjektiv jag kan hitta, förklara för Er hur jävligt det har varit. Håll alla tummar för mig där hemma!