Day before D-day
Efter två inlägg är det kanske dags och skriva att detta tänkt att bli en blogg där jag kommer att beskriva hur mitt liv kommer att se ut den närmsta framtiden, närmare bestämt 327 dagar framåt, vilket kommer att vara helt olikt de 23 första åren av mitt liv.
Imorgon börjar ett helt nytt kapitel i mitt liv som jag än så länge vet nästan lika lite om som ni. När klockan slår 12.00 ska jag infinna mig på Amfibieregementet i Västra Frölunda tillsammans med övriga inryckande. Jag påbörjar då min grundutbildning till amfibiegruppbefäl. Med packning, förväntan och mina fysiska förberedelser börjar nu dessa 327 dagar att ticka, adrenalinet pumpar, pulsen stiger. I`m ready!
Lycka till imorgon!! :)
gissa om jag kommer vara en aktiv läsare<3 Det kommer bli G.R.Y.mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm.T
Hoppas det blir dett äventyr och att Du får det utmaning som Du laddat för.
Kram från Mamma
Mormor är så orolig för att det ska bli kallt för den stackars flickan. - Tänk när hon hade ett bra jobb där det var varmt och skönt inomhus.
Shit vilket äventyr! Lycka till och kör skiten ur grabbarna :)
Kramar!!!
Du kommer att vara bäst tösen! Hoppas det gått bra idag!
Hur har det gått???
KRAM
Lystring, lystring
Ett livstecken har kommit från fältet.
Mycket av allt just nu. Övningar till efter midnatt, 30 sekunders dusch, delar svit med sju grabbar,försvarets underkläder gäller. Väckning vid 05.30 och då är det språngmarsch ut och ge järnet ! Nu är det allvar, ingen tid för något annat än att lära känna sin utrustning !Värnpliktig Fohlin känner sig seg, tung och klumpig, hinner aldrig återhämta sig förrän det är dags igen. Hälsa alla, kan inte ringa eller blogga, nu är det allvarets tid. Kram till alla från Marielle/ via snabbsamtal till en stolt värnpliktig Fohlins mamma
klart jag hinner blogga, morsan! idag har vi ju fri tid fram till kl. 00 :)
Bra lilla gumman,
Du ska hälsa alla att jag är vid liv trots att ingen fått något livstecken från mig.
Hur ska jag få kontakt med Dina vänner ?
Jo, via bloggen tänkte jag. Chansen finns att man läser inläggen i väntan på att Du ska blogga.
Kram Mamma
Måste bara påpeka er underbara kommunikation! När Marielle säger "hälsa alla att jag lever!" Så tar mamma Fohlin det på största allvar. Det är det jag kallar kärlek!
Jag skulle vilja se en bild på dig i försvarets kallingar från 1800-frös ihjäl =)
