Min peakperformance

Då har ytterligare en vecka passerat förbi tillsammans med amfibieplutonen. Vi har haft kvälltjänst i stort sett varje kväll i veckan, alltså mitt bloggande är lika befintlig som min fritid, NADA.
   Veckan inleddes med milen direkt efter visitationen på morgonen (inspektion av rum, sängar samt oss själva). Ingen ville trycka i sig allt för mkt frukost med rädsla för att få upp allt i en uppkastning mellan de flämtande andetagen. Starten gick och jag kände mig verkligen på G. Trots mkt nyfallen snö under natten så flöt tempot på bra. När vi hade sprungit ett tag så kläckte vårt befäl ur sig att vi hade sprungit en omväg på 2 km, men det är väl av sina misstag man lär? Hans ursäkt var bara att allt ser likadant ut när det är vitt. Vi fick köpa det, ställa om huvudet på några ytterligare steg och bita ihop. Vissa hade det tungt under rundan, men samarbetskänslan har växt sig starkare och starkare i gruppen. Ingen grupp är starkare än sin svagaste länk! De som hade det tungt fick peppade ord skrikandes i örat eller en push i ryggen för att inte halka efter ytterligare i ledet. Tillsammans är vi starka!
   Samma dag, som var min hittills roligaste dag, fick vi utdelat maskeringsfärg. Och ja, det är lika roligt som det låter :). Jag och min stridskamrat (som man gör alla övningar tillsammans med) målade varandra. Grunden, som var grön, lades i hela ansiktet. Därefter lades svart och brun färg på konturer som näsa, kindben och kletades ut i en härlig smörja. Även hals och nacke maskerades för att inte synas. Efter "sminkningen" tog vi oss ut i omkringliggande skogsonmråde med våra vapen. Med en fullmåne som lyste upp starkt i den annars mörka kvällen skulle vi nu anlägga larmminor på olika ställen i terrängen. En larmmina är en typ av mina som man sätter upp i tex ett träd, lägger ut en "tråd" och när frienden går på tråden utlöses den och det blir det ett starkt ljussken och ett pipande ljud hörs. Vi hade hittat ett ultimat ställe, riggat upp minan och skulle bara vänta på att en av de andra grupperna ska gå i vår gillrade fälla. Min stridskamrat springer, precis innan tiden är slut, fram och fixar till lite detaljer så att den skulle synas ännu mindre. Plötsligt snubblar han själv över tråden och hela terrängen lyses upp och vi är avslöjade. Great :(. De flesta som stod omkring oss kunde inte hålla sig för skratt. Som sagt, man lär väl sig av sina misstag? :)
   Veckan har innehållit mkt skjutövningar, nu från 30 m och 100 m, mest i liggande ställning. Vissa är redan grymma på att skjuta och andra får anstänga sig mer, som typ jag. Det är så grymt mkt teknik, ligga rätt, ha vapnet rätt mot bröst/axel, sikta rätt, inte trycka av avtryckaren för snabbt, andas rätt etc.. Men övning ger färdighet.
   Veckan avslutades idag med vattenfys, även detta direkt efter frukost, great! Uppställd i en slimmad ny svart speedo tillsammans med försvarets blå badbyxor, kan ni se detta framför er? :) Alla stod uppställda på en linje framför bassängen med en aning skräck i blicken och en mage som gjorde frivolter..vad ska hända?! Passet inleddes med simning 400 m frisim, bara för att se att vi var simkunniga. Därefter skulle vi dyka efter en docka och plocka upp den till ytan. Sedan skulle vi transportera bort vår stridskamrat till andra sidan bassängen. Detta var inga större bekymmer för ngn i gruppen. Sedan tog kapten fram en blå spann. "Detta är en spyhink. Ni har inte tillåtelse att spy i simhallen." En i gruppen frågar då; "måste vi anhålla om att få spy?" Kapten svarar; "självklart". Vi delades in i grupper om tre. En skulle ligga och göra situps på en kortända, en skulle simma för glatta livet till andra sidan och på andra kortsidan skulle en göra armhävningar. Så rullade det på en bra stund, simningen gick allt långsammare och armarna skakade allt mer efter varje armhävning man lyckades genomföra. Till slut skriker kapten AVBRYT! En liten paus, sedan var det på det igen. Nu skulle vi ligga och trampa vatten med armarna vågrätt och lodrätt, göra kullerbytta fram och tillbaka, dyka ner till botten upp och ner. Energin började sina.. Sen skulle vi upp från bassängen och kötta ännu mer armhävningar. Alla tittade på klockan, hur lång tid kan vi ha kvar? Vad ska han plåga oss med näst? Vi gjorde ett hopp från 5 meter och avslutade passet med ännu ett pass armhävningar.
   Dagen avslutades med ett möte som vi har alla fredagar med plutonen. Mötet avslutades med att jag tog över som "dagelev", vilket innebär att det är jag som har befälet när inga andra befäl finns tillgängliga. Jag ska hålla reda på om samtliga är på plats, ha hand om en del nycklar, beställa nytt materiel etc. Denna post byts varje vecka och nu har då turen kommit till mig. Att jag ser fram emot det hade väl varit att överdriva, men jag lovar att jag ska göra mitt bästa!