Min peakperformance

Hoppas mina bloggbesökare inte har svikit mej, nu är jag tillbaka igen :)

Innan sommaruppehållet var vi på Kronprinsessans bröllop och det skrev jag inget inlägg om på bloggen. Vi åkte upp till Stockholm redan på torsdagen och hade en underbar bussresa på ca sju timmar. Amfibiepluton älskar att åka buss :). Hela fredagen gick åt till att föröva. Initialt övade vi tillsammans med vårt eget kompani, vilket är ca 50 man. När vi väl satte allt som vi skulle, stegen gick precis i takt, vapnet flyttades i samma takt från handen till axeln etc så gav vi oss ut med övriga amfibiesoldater som var ca 700 st. Det var ganska mäktigt att öva alla tillsammans.

På lördagen gick busslassen från Berga som ligger ca 20 min utanför Stockholm. Meddelande gick ut på radion om att militären var på väg från Berga till Stockholm med poliseskort. På varje påfart på motorvägen stod poliser för att vi skulle komma in till stan i tid plus att polismotorcyklar eskorterade oss. Alla bussar utgjorde ca en kilometer karavan på E6 :).

Väl inne i Stockholm utgick vi från Gärdet och stod sen uppställda på Strandvägen. Vi stod sammanlagt två timmar rakt upp och ner, allt för vår kära Kronprinsessa och hennes Daniel. När vi skymtade hästvagnen med följande hästar, säpo-vakter och poliser så börjar en tjej i vår pluton må väldigt dåligt. Sekunden senare faller hon handlöst bakåt rakt i asfalten och folkhavet utropar; OHHH! Polis, kapten och andra som stod i närheten av henne flyger fram och får upp henne på benen igen. Och ja, tyvärr så missade hon Kronprinsessan. Hon hade väldigt ont i huvudet och tryck bakom ögonen så jag hade jour och fick kaptens mobilnr ifall det skulle vara något under natten.

Bussresan hem ägnades åt att lyssna på alla tal som direktsändes på SR. Mest garv gav Daniels och kungens tal med citat som ”Viktoria, jag är din far” nehee?? Och Daniel; ”I found a box” på knagglig engelska :). Visst var det häftigt att vara på plats och se Kronprinsessan i typ tre sekunder.. Och som tack fick vi också en fin medalj att ha som minne.

Vi är i stort sett de enda på regementet som haft sex veckors sommarledigt. Insatssoldaterna har haft ledigt i omgångar då de haft vissa veckor som de suttit i vakten och sjömännen har också jobbat i omgångar under sommaren så vi har varit väldigt priviligerade. Lite fördel ska man väl ha av att vara amfibiesoldat :P

Då var vi tillbaka på luckan igen. Lite halvångest över att vara tillbaka, men ändå härligt att träffa alla igen. Alla tyckte dock inte det var kul att vara tillbaka. I måndags slutade två soldater från plutonen, i tisdags packade en tredje och i torsdags en fjärde. Eftersom värnplikten blev frivillig from 1/7 så kan vi i praktiken sluta när vi vill. Våra tidigare fyra grupper har nu krympt till tre..

Under sommaruppehållet har vi haft eget ansvar för träningen så för att testa detta så började vi måndag morgon med att springa milen, härligt att vara tillbaka :P.

Första veckan hade vi endast ett befäl så vi har haft repetitionsutbildningar hela veckan. Karta, radio, skjutningar, signalpistol och annat som vi behövde genomgång på.

Under helgen har jag och nio andra soldater legat i beredskap på regementet. Vi har beredskap från fre-fre med fem minuters inställningstid. Så med andra ord får vi bara vara inom området. Helgen har förflutit i träningens- och vilans tecken. Sovmorgon, tränat två pass om dagen, grillat och kollat på krigsfilmer. Så beredskap är inte så tråkigt ändå..

På måndag kör vi igång på riktigt med fler befäl och fältvecka. Och nu slipper vi ju både snö och granris!! :)
Nu kan ni känna er trygga där hemma i de svenska folkhemmen, amfibiepluton är åter på plats på Amf 1 :)