Min peakperformance

Fortsättning följer nu på min armbågshistoria.. Efter ytterligare en remiss från vår garnisonsläkare fick jag ta mig till akuten i Mölndal. Eftersom inte röntgenbilderna gick att länka från Borås lasarett så fick de där klippa upp gipset och ta nya bilder på armbågen. Ortopeden, den tredje i ordningen, var inte helt säker på sitt beslut att operera mig så han gav mig besked att återvända hem och invänta samtal från honom, efter de tagit upp mitt fall på röntgenronden, kommande dag.

Efter överläggning med sina kollegor kom de fram till att jag inte skulle opereras. Det fanns då risk att ställa till mer skada än nytta och risk för ännu längre rehabiliteringstid. Jag drog en lättnadens suck och insåg hur hemskt jag tycker det är att själv vara patient. Vara helt utlämnad i någon annans händer, sövas ner och vakna upp på postop och yra, nej usch!

Gipset ska tas av på ons och jag ska kontrollröntgas i slutet på nästa vecka. Sen ska jag bara komma igång och börja belasta så smått igen.

Veckan som passerat har gått i spaningens tecken. Spaning är som det låter, spana mot fiende eller misstänkt fientlig verksamhet. Man skiljer mellan rörlig och fast spaning. Fast spaning innebär att man ligger på ett väl maskerat ställe under en viss tid, medan man under rörlig spaning förflyttar hela gruppen så ljudlöst man kan och inhämtar information som är av betydelse.

Spaningen utgår från en eller flera spaningsfrågor som vi får av chefen. Exempelvis: finns fientlig verksamhet? Vilka fartyg passerar området som gruppen bevakar? Var fjärde timme skickade vi, via en typ av radiosystem, in rapporter till chefen vad som hänt inom vårt spaningsområde.

Observationsplatsen, alltså platsen man ligger och spanar ifrån, ska vara så dold som möjligt. Till vår hjälp hade vi maskeringsnät som gick i samma färg som omgivande klippor. Så om du inte vet att det finns en observationsplats där så ser du inte den. Vår grupp hade maskerat vår plats så bra att kapten nästan stod i den innan övriga i plutonen upptäckte den. Då var de på ca 5-10 meters avstånd.

Till vår hjälp i spaningen hade vi b.la kikare, bildförstärkare (kan se bättre i mörker), IR-nät (döljer att vår kroppsvärme syns i kikare och dylikt).

Summa summarum av spaningen, enl. ett befäl; utan spaning ingen jävla aning :)

En bit bakom observationsplatsen upprättades en bas beståendes av fyrmannatält. Även denna skulle maskeras in väl i omgivningen. För att skydda basen mot fienden bakifrån hade vi även en vaktpost där. Under natten var man igång med tre personer hela tiden, två st i observationsplatsen och en i posten bakom lägret. Övriga fick ta vara på den sömn de fick.

Eftersom jag var skadad skulle jag slippa sova ute i tält den natten. Något gott ska man väl ha ut av att man är skadad. Natten spenderades på stridsbåt 90 sussandes tillsammans med alla befäl, jo jag tackar jag. Det är inte alla soldater som får hänga ut och slå en drill från stridsbåten i solnedgången eller få en färsk kaffe serverad från kapten på morgonen. På morgonen mötte jag övrig pluton trötta och frusna och själv vågade jag knappt berätta att jag sovit åtta timmar i en varm stridsbåt.